Ooooops, blev inget inlägg igår. men men..

är sjuk.. förkyld. så gick hem från skolan igår igen p g a av att en lärare sa åt mig. hahha, tänkte försöka och hålla mig kvar men mådde verkligen inte bra.så blev hem och vila, drack varm oboy osv.. och mycket sova!

Idag blev det heller ingen skola, fortfarande sjuk. Men, Emelie skulle iallafall åka ner till stan och klippa sig halv fem, och vi skulle ju ändå på konfa så blev att jag följde med henne, sen till kyrkan. Tog bussen hem runt halv åtta, och nu sitter jag och kollar på idol och tänkte ta något och äta. Är faktiskt hungrig ;o Inget ovanligt men ja..

Har inte så mycket mer och berätta.. JO just det! Någon söt sak som skulle kunna hjälpa mig och plugga matte & kemi? behöver seriöst hjäälp, fattar ingenting! speciellt kemin, har provet från förra året som jag ska göra om, fick typ 2 p förra gången vilket verkligen sög! så säg till mig om någon kan hjälpa :o skulle uppskattas! annars är det inget mer.

take care! (:

Rubriken stämmer. Jag är förkyld, täppt i näsan osv.

Nu har jag precis duschat, har tagit det lugnt och så.

Imorgon blir det skola igen, och som ja skrev innan så sker antingen förändringar imorgon, eller så tar jag tag i problemen. något av det iaf, förhoppningsvis.

Tänkte sova snart, är helt slut. Somnade fyra från igår till idag. Uschaa..

detta ska inte bli långt, tänkte sluta nu. godnatt & sov gott.

skriver imorgon!

-

Goda dagar drar förbi men minnena förblir , de vi två hade var egentligen unikt,
men allt som har sin början brukar ha sitt slut. Kämpade länge men tappade mitt sista krut,
de hugger i hjärtat gjorde jag de rätta ? eller agerade jag i studens ätta,
så säg mig vart står vi nu om 10 år ? oroande i mitt bröst, snälla jag finns här ,
kom för lite tröst , jag älskar dig, och lämmnar dig aldrig, jag skiter i allting,
utan dig så existerar jag inte, du är skälet till att jag lever denna vinter,
du är min andra halva som jag vägrar tappa, kommer du ihåg hur vi skratta ?
sommaren 2003 , kan ni fatta, jag hittade min soulmate ,mitt hjärta, min styrka.
Utan dig så kommer jag aldrig få lycka, jag lovar dig med hela mitt hjärta och själ.
Jag ångrar varenda ett av våra gräl , jag svär jag har slutat att inhalera träd,
Allt jag vill höra är att du kommer tillbaks , aldrig ge upp fast den smärtan är tung.
Allt går i mot mig , tårarna rinner ner för min kind varje gång jag blir påmind.
Låt mig få hjälpa dig, låt mig få finnas där, stäng inte ut mig från smärtan du bär,
gråten i min hals, ta min hand , bjuder upp till dans, Utan dig har jag faktiskt inte en chans ..
Plattan läggs ner och jag blundar och ber , att du ska komma hit och bara le ,
jag älskar dig kan du inte bara se de, du är allt och så fruktansvärt mycket mer än bara de.

Jag älskar dig, vi ses snart. Du  ge inte upp hoppet,
jag finns här för dig, kommer aldrig att lämna dig!, vad du än säger!

vi ses snart.... Jag älskar dig!

<3 så fin den är.

Fattar inte varför, känns säkert såhär för alla någon gång. men varför?

Varför ska livet kännas så otroligt meningslöst ibland? 

Hade iallafall en sån dag idag, det mesta av dagen iallfall..

Kändes för ett tag som att mitt liv höll på att gå under eller så. Svårt att förklara känslan, men ja.. det kändes så.

Skolan börjar gå allt utför igen, och den har bara börjat. Känns som att jag redan ligger efter även fast vi nästan inte ens börjat.

Vad fan håller jag på med? Såhär skulle jag inte göra, och tänker inte låta det hända igen.. tänker inte låta det hända!

Från och med imorgon tar jag tag i ALLTING! eller så börjar jag förändra?

finns så mycket som skulle kunna förändras, som jag VILL ska förändras. men ibland går det bara inte, ibland är det omöjligt att kunna förändra någonting. ganska tråkigt.. när man verkligen har hittat viljan och försöker, så märker man att det kanske till och med blir värre och värre? därför frågar jag igen, varför?

eller så är det bara att man ser det från sidan där man säger '' sånt är livet '' . men man har ett liv, ETT liv. när jag tänker efter så är det inte mycket. finns så mycket jag redan skulle ångra. men varför ska man ångra? fortfarande har man bara ett liv.. och vad händer sen? försvinner man bara? isåfall var alla fel man gjorde och alla misstag man lärde i livet ganska.. onödigt? nej.. det är fel ordval. men jag fattar inte, varför ska man dö? kan tala om, att jag är grymt rädd för döden. inte för att jag tror att någon direkt vill dö och så, men jag är verkligen orolig för det med döden. och när någon i familjen dör.. blir deprimerad och nästan ledsen när jag tänker på att någon som står mig nära skulle dö.. till exempel min gammelmormor, hon är mitt allt. jag kan inte se livet utan henne, och det är många som inte kan göra det. men särskilt jag, hon har alltid hjälpt mig. och nu börjar jag ångra alla gånger jag kallat henne saker och varit dum mot henne osv. hon är som min andra mamma, eller kanske ska säga mamman som jag aldrig fick typ.. alltså FAN VAD JAG ÄLSKAR HENNE. varför ska man dö? och ja, där kom varför igen. det finns så många frågor, som bara är : varför.

men sen finns det saker som man inte kan svara på.. och ja, detta får nog avsluta detta inlägg. har kommit på nu genom att tänka på att jag ska ta vara på varje minut med alla i min familj, förr eller senare så kanske dom inte finns där? OCH DET GÖR MIG RÄDD, har seriöst tårar i ögonen, typ gråten i halsen just nu.

jag älskar hela min familj, över hela mitt hjärta, vad som än händer.

gammelmormor

gammelmorfar

mamma

mormor.

det är dom, som är min familj.

skriver typ såhär i varje inlägg, men jag vill verkligen att ALLA ska veta, att jag har världens bästa vän. för det har jag. Du vet själv Mersiha, att jag aldrig skulle klara det utan dig heller. Tack för att jag har dig vid min sida, du betyder så jävla mycket. Jag älskar dig <3

(även plus till alla andra vänner, tack för allt också. ni vet vilka ni är! <3)